Blodprov för flera cancerformer nådde inte sitt främsta screeningmål

Det mest rubrikvänliga resultatet var färre diagnoser i stadium IV. Men den i förväg bestämda huvudfrågan var en annan: Minskade det extra testet cancer i stadium III och IV sammantaget? Efter tre årliga screeningomgångar gjorde det inte det.

Den engelska NHS-Galleri-studien lottade 142 250 personer i åldern 50–77 år: Blodet från 71 122 testades, medan blodet från 71 128 lagrades och de fick ordinarie vård. Testet lades till vården; det undersöktes inte som ersättning för etablerad screening.

För tolv förutbestämda cancerformer fick 706 personer i testgruppen och 688 i kontrollgruppen en diagnos i stadium III eller IV. Incidenskvoten var 1,03 (95% konfidensintervall 0,92–1,14; P=0,63). Det primära utfallet visade ingen minskning.

Stadium IV för sig, ett viktigt sekundärt utfall, diagnostiserades hos 342 jämfört med 397 personer (incidenskvot 0,86; 95% konfidensintervall 0,74–1,00). Signalen behöver följas upp men ändrar inte det negativa primärresultatet och visar ännu inte färre dödsfall i cancer.

Färre än 1% av deltagarna hade studierelaterade biverkningar; ingen var allvarlig. Fler uppgifter behövs om dödlighet, fortsatta undersökningar, psykiska effekter och möjlig överdiagnostik. Resultaten gäller detta test, dessa tolv cancerformer och denna åldersgrupp i England, inte varje beslut om screening.

Tumor Board-perspektiv, ingen verklig körning: Tänk dig en symtomfri 60-åring som frågar om rubriken betyder att blodprovet kan ersätta vanlig screening. Det är en fråga om befolkningsscreening, inte ett behandlingsfall. Studien prövade ett tillägg till ordinarie vård och kan inte besvara frågan om ersättning. Detta är ett redaktionellt diskussionsutkast, inte individuella råd.